anfield

Du som googlade detta och hamnade på min blogg, fann du vad du sökte?

(Kunde jag förstås undrat om googlingen Andreas Lundstedt kuk också om jag inte redan visste).

"Ska vi se vem som kommer först?"

Åsa Linderborg i Aftonbladet

Ur artikeln:

"Zaremba får det till att studenter pjåskar sig som kränkta när de i själva verket är diskriminerade. Men man kan vara diskriminerad utan att vara kränkt. Och tvärtom - det är därför så många anmälningar läggs ner. Ett fall som anmälarna faktiskt vunnit, var när ett par "vita" kvinnor i Uppsala kände sig diskriminerade för att 30 platser på juristlinjen vikts för studenter med utländsk bakgrund. "
...

"Den som beundrar Zaremba när han nu stormar mot förtrycket av "de oliktänkande" kan jämföra med hur han villkorade yttrandefriheten under Ordfrontstriden (som handlade om rätten att tänka annorlunda kring Balkankrigen). Då menade han att felaktiga åsikter - "medvetna lögner" och såna som "förvirrar" - ska vara åtalbara. Det är en demokratisyn som passar diktaturer, men av det liberala etablissemanget erhöll Zaremba enbart applåder. Intressant i det här fallet är att han då särskilt ville beivra åsikter som "kränker en individ eller grupp", där hans definition av kränkning var långt vidare än lagens (DN 14 nov -03)."

---

DN slår sig för bröstet. Enligt vilka mätningar räknas länkningar från 167 bloggar som "ett bloggrekord"? Jag tror snarare på väl genomförd PR av DN.

Tyst i klassen - Först kränkt vinner

Sen när publicerar DN flersidiga artiklar där journalisten citerar privatpersoner för att sedan raljera kring vad de sagt?

Jag förmodar att det finns skäl att granska hur anmälningarna på lärarhögskolan har hanterats, men jag kan inte ta journalistiken på allvar när journalistens främsta syfte att få fram en så polariserad bild som möjligt mellan de ondskefulla/puckade anmälarna och de oskyldiga/vettskrämda lärarna.

Jag läser och häpnar.

Roya och Matildas blogg bjuder på mer genomtänkt kritik

Ganska nyligen fick jag för mig att kolla in min fitta i en spegel. Det var sannerligen inte första gången, men det som mötte mig var något alldeles nytt.

Framför det som vid alla tidigare granskingar varit ingången till ett mer eller mindre vidgat hål, satt plötsligt en liten gullig blomma av rosa kött. Symmetrisk, välformad, ljusrosa, med kronblad som en perfekt ihopdragen slutare på en kamera. Som bilden ovan fast med fler lameller. Sluten, till synes ogenomtränglig.

Vadan detta? Hur kan det komma sig? Hur kan min fitta plötsligt uppvisa karaktärsdrag som jag aldrig tidigare noterat? Då slog det mig: jag aldrig tidigare kollat in en okåt fitta, varken min egen eller någon annans. Det kan inte finnas någon annan förklaring.

Insikten att jag inte sett min fitta i okått tillstånd vet jag inte vad jag ska göra av. Det är ganska ordentligt förvånande, men inte direkt upprörande, inte direkt ångestframkallande. Men ändå. Konstigt. Och inte kan den nya upptäckten vara särskilt hälsosam, med tanke på att jag plötsligt tycker att blomma är en lämplig beskrivning av mitt kön. Å andra sidan har det medfört att jag numera förstår andra som envisas med att använda liknelsen - de har helt enkelt aldrig sett en kåt fitta.

Vad jag ska göra med min upptäck i övrigt vet jag inte, men jag uppmanar förstås alla att kolla in alla möjliga kroppsdelar i både savande och torrt tillstånd.

Berätta gärna vad ni hittar!

(Jag antar att detta är förklaringen till en barnmorskas kommentar om min tydliga vagina, som jag grubblat så över - tyvärr hittar jag inte inlägget om det).

Jag söker pengar, handledning och allmänt stöd och kommer lite närmare att formulera vad jag vill. Så att jag inte glömmer:

Jag vill hitta, uppleva och visa saker som ger perspektiv på den queera och sexpositiva rörelsen i Sverige. Mina förutfattade meningar säger mig att i Sverige får man prata hur mycket som helst, men mycket av görandet är tabu. I den svenska sexpositiva rörelsen kan till exempel normer kring utseende dissikeras in i minsta detalj så länge man rör sig kring teman som "manligt" och "kvinnligt" och så länge man just pratar. Men likväl kan en sexuell handling mellan två personer dömas ut som "äcklig" på extremt vaga grunder, till exempel att personerna är "fula".

Från maj till augusti är jag i san francisco och assisterar Annie Sprinkle och Elizabeth Stephens i deras konstprojekt Love Art Lab, samt lär känna alla deras vänner (till exempel Carol Queen) och lär mig allt som finns att veta om sex, sexualitet och flummighet.

Jag saknar ord men min mun vill släppa ut hur mycket osammanhängande smörja som helst hela tiden. Jag kan inte beskriva hur glad jag är.

(jag antar att det var länge sen anfield var anonym på riktigt och nu när jag till och med är öppet sexfreak inför min bio-familj kan jag lika gärna hoppa över strävan efter låtsas-anonymitet på bloggen. dessutom: jag skriver aldrig längre).

Bögjävlar är en bok om normer som författarna vill ändra på. I en debattartikel får de kritik som till stor del bygger på tesen att Bögjävlarna inte lever upp till idealen de enligt boken verkar vilja leva upp till. Bögjävlarnas replik på debattinlägget är ungefär: men snälla ni, bry er om nåt viktigare.

jag tänker: NI HAR FÖR FAN SKRIVIT EN HEL BOK OM ÄMNET - hur kan ni replikera kritiken med att ämnet är för litet för att prata om?

Kom ut finns inte på nätet men Bögjävlar har citerat en del av debattartikeln, debattsvaret hittar jag inte på nätet.

Jämo är en myndighet som arbetar mot diskriminering på grund av kön. Bara bröst är en kampanj som gör top less-aktioner på badhus. På grund av sin könstillhörighet blir de oftast tillsagda och i vissa fall utslängda från badhusen. Ett av fallen anmäldes till jämo, som väljer att inte ta upp diskrimineringen eftersom det handlar om "rådande normer".

jag tänker: NI HAR FÖR FAN STARTAT EN MYNDIGHET MOT KÖNSDISKRIMINERING - HUR KAN NI VÄLJA ATT INTE TA UPP ETT FALL FÖR ATT DET HANDLAR OM "RÅDANDE NORMER"?

Bara bröst-kampanjen
Stopp för bara bröst var okej

Jag har aldrig blivit skrämd av rapporter om hur mycket urin man kan hitta i en jordnötsskål på en bar. Jag skiter ganska mycket i hur mycket urin det finns på olika platser, bara jag slipper känna lukten eller smaken, och så vitt jag vet har ingen blivit sjuk av lite urinrester (tänk bara på hur mycket urinrester man får i sig vid oralsex på ett inte alldeles sekundnyligen rengjort kön).

Igår kväll slogs jag däremot av en fasansfull tanke: hur mycket jordnötsrester finns det egentligen på en kuk efter ett genomsnittligt barbesök? Jag är inte allergiker och har aldrig haft anledning att oroa mig. Men nu vill jag utfärda en varning till er som riskerar att dö av nötspår: fråga innan huvudgivning! Och till er som varvar nötätning med pissning och sen går hem med ett ragg: glöm inte att informera om att kuken kan innehålla spår av nötter.

Ibland när man pratar om normer så landar man i att det inte finns någon som lever upp till allt som krävs för att vara just den där NORMEN (det vill säga, alla bryter vi mot någon norm på något sätt). Detta har Vällingby centrum tagit fasta på, och ser därför till att i sin nya kampanj tydliggöra Normen genom nio exempel.

Vita, funktionsdugliga, jämnåriga, långa killar med kortare tjejer (utom längst ned i mitten, ett hotfullt exempel som justeras genom att tjejen böjer huvudet lite grann).

Tur att de inte representerade något annat än detta, det hade ju kunnat riskera att klassas som tillrättalagt. För det vet ju alla, att skällsord som rasist, sexist, åldersfascist och homofob inte skapar i närheten av så mycket sveda som det vi alla fasar mest att bli klassade som: politiskt korrekta. 

Magdalena Ribbing skulle sannerligen dissa mina resonemang om brors 30-årskalas.

Som svar på frågan Vem ska bjudas?, klargör hon att "man har inte rätt att ta med sig någon sällskapsdam eller tillfällig sängkamrat" och ger mig samtidigt en för mig efterlängtad definition av termen etablerat par, nämligen: en relation som syftar till en gemensam framtid.

Alltså, som jag och min sambo då? Som bor ihop och vill fortsätta bo ihop, men inte har en så kallad kärleksrelation. Är vi ett etablerat par? Eller jag och min gymnasiekompis J som träffas någon gång i månaden och har för avsikt att fortsätta med det i åtminstone några år till. Är vi ett etablerat par? Eller jag och en annan J som har legat flera gånger, varit kära, gjort slut, fortfarande idkar kärlekskänslor men bor i olika städer och pratar i telefon varje dag - och förmodligen kommer fortsätta med det mycket länge till. Är vi ett etablerat par? Eller jag och E som sover sked och delar allt möjligt och kanske inte planerar framtiden men pratar som att vi tänker känna varandra länge till. Är vi ett etablerat par? Eller R som jag ligger med regelbundet men inte har känt särskilt länge men, ja, även i detta fall tänker att det finns en gemensam bild av att fortsätta med detta ett hyfsat tag till. Är vi ett etablerat par?

Eller, Magdalena Ribbing, är det så som jag misstänker, att ett begreppet etablerat par handlar ganska lite om vilken syn "paret" själv har på sin gemensamma framtid och sina gemensamma drömmar. Är det inte så, att en väldigt exakt form av PAR-PRAKTIK måste infrias för att paret ska kunna betraktas som just etablerat, och därmed som tillräckligt enhetliga och långsiktiga för att ha en given plats bland bröllopsgästerna? Är det inte så att i denna PAR-PRAKTIK ingår (önskan om) knull och (önskan om) att inga fler än två är inblandade i relationen och (önskan om att relationen ska leda till) giftermål och barn? Och att alla mina relationer som jag skulle definiera som syftande till en gemensam framtid trots våra gemensamma syftningar, inte kan ses som etablerade relationer?

Om jag hade Magdalena Ribbings jobb skulle jag säga så här: vill du ta med någon till bröllopet, oavsett hur långt in i framtiden du har tänkt att umgås med den personen - fråga de som bjudit dig om de tycker det är okej. Acceptera svaret, och utgå ifrån det när du bestämmer dig för om du ska gå eller inte.